Tillbaka
     

    Våra kunder berättar - Mellangärdesbråck
     


     

    Britt Ström

    Britt blev kvitt rethosta och reflux

    Under hela sitt yrkesverksamma liv har Britt arbetat som sjuksköterska, men föga anade hon att den ständiga ret - och slemhostan berodde på ett mellangärdesbråck. Tack vare ett tips om den neuromuskulära behandlingsmetoden IQoro® är hon idag symptomfri och kan till sin glädje åter dricka kaffe.

    Under 25 år har Britt Ström dragits med ret- och slemhosta. I efterhand har hon funderat över hur hon egentligen orkade arbeta då hostan gav många sömnlösa nätter.

    – Ibland sov jag på en stol för att få någon vila. Tröttheten dagtid har varit enorm.

    Hon berättar om hur hon tagit del av vårdkarusellen i jakten på en bakomliggande orsak.

    – Jag har varit hos logoped för röstundersökning. Jag har fått hostmedicin och blivit diagnostiserad med astma trots goda värden, men ingen har gett mig en förklaring till problemen. 
     

    Kaffe var bara att glömma

    Utöver det eviga kraxandet led Britt även av reflux och sväljsvårigheter. En kopp kaffe i samvaro med andra var bara att glömma. Vid en måltid tog det tvärstopp i halsen så det blev till att besöka akuten.

    – Otäckt! Jag genomgick en gastroskopi men läkaren sa att allt såg bra ut, säger Britt idag pensionär. 

    Problemen fortsatte och Britt började förlika sig med att livet skulle vara en vardag med hostande och sömnlösa nätter. Lite slumpartat - inför en planerad knäoperation - fick hon veta att hon hade ett mellangärdesbråck.

    – Narkosläkaren berättade att han inte ville söva mig eftersom jag hade ett Hiatus bråck. Enligt journalhandlingarna hade det upptäckts i samband med gastroskopin några år tidigare. Till mig hade man sagt att allt sett bra ut… 
     

    Påtaglig förbättring efter en vecka

    Britt anade att bråcket kunde höra samman med luftrörsbesvären och svalget. Lösningen kom från oväntat håll.

    – Det var min frissa som berättade om en munhantel mot reflux och sväljsvårigheter. Jag kände direkt att det här var något för mig. Efter 25 år fanns inte mycket att förlora. Britt beställde genast en IQoro®, munhanteln som ger en neuromuskulär behandling som stärker muskulaturen från ansikte, munhåla, svalg, matstrupe och hela vägen ner till diafragman och magsäcken. 

    – Efter en veckas träning kände jag en påtaglig förbättring. Så overkligt att jag knappt vågade lita på det. Sex veckor senare var slemhostan borta. 

    Numera sover hon gott om nätterna, både hosta och reflux är borta.

    – Träningen med IQoro® är så enkel. Det tar ju inte ens ett par minuter om dagen.

    I somras bjöd hon in en efterlängtad ”vän”.

    – Kaffe! Efter 25 år kan jag äntligen dricka kaffe igen, säger Britt Ström.

     

     

    Jenny Bergman blev klassad som anorektiker 

    ”Problemen började för drygt ett år sedan med att jag fick sväljsvårigheter. Från de första symptomen till dess att jag knappt kunde äta gick det ganska fort. Varje måltid blev en kamp, ett hårt slag eftersom matlagning varit min passion. 

    Omgivningens reaktioner var tuffa. Jag jobbar ju som butiksbiträde på en bensinmack och träffar många människor. Först trodde folk att jag hade bantat, men när jag rasade över 20 kg i vikt blev jag tagen för att ha anorexia. Mest kritisk var min egen familj. Visst, jag kan förstå deras oro, samtidigt blev jag ledsen över att de inte lyssnade på mig. 

    Jag ville verkligen äta men kunde inte. Livet var en mardröm och så här i efterhand kan jag inte förstå att jag överhuvudtaget orkade stå på benen. På grund av dåliga erfarenheter från läkarvården tog det mig ett år innan jag beställde tid på Hälsocentralen. Det var ett fruktansvärda möte. Läkaren hävdade bestämt att jag led av ätstörningar och bemötandet var hemskt. Om jag mådde dåligt innan jag gick dit var det inget i jämförelse med hur jag mådde efteråt. Jag var uppgiven och tom. Jag lyckades dock få till en remiss till röntgen, en kontraströntgen som inte visade någonting. 

    Jag resignerade och började förlika mig att mitt liv skulle se ut så här. Så blir jag plötsligt kallad till Tal- och Sväljcenter på Hudiksvalls sjukhus och mötet med teamet där. Det blev vändpunkten för mig. Äntligen blev jag tagen på allvar och fick ett underbart bemötande. Jag blev så förbryllad över hur Mary Hägg kunde pricka in vartenda symptom jag hade. Under två timmar fick jag göra en massa tester som visade på hur dålig sväljkapacitet jag hade och hur försvagad min munmuskulatur var. Mary förklarade att jag drabbats av ett mellangärdesbråck.

    När jag gick därifrån kände jag hopp. Jag fick med mig en munskärm, en IQoro, med tillhörande träningsprogram som jag skulle upprepa före varje måltid. Mary hade sagt att det skulle ta några månader innan jag började märka resultat, men redan efter ett par veckor kunde jag äta vad som klassas som en måltid. Efter ytterligare en vecka var jag återställd. Overkligt, men livsförändrande.

    Vid mitt senaste återbesök hos Mary Hägg hade jag fördubblat alla mina testresultat och behöver numera bara träna med IQoro vid behov. Jag har gått upp i vikt, lagar mat och ser fram emot en resa till USA. Bara att ha återfått vardagen är oslagbart i sig.”


    Jenny Bergman, 26 år, Njutånger, butiksbiträde på bensinmack

     

     

    Niklas ständiga kväljningskänslor är borta

    Efter det att Niklas Gerholm bantat med LCH-metoden och tappat i vikt drabbades han av refluxproblem när han återgick till vanlig kost. Maten rann upp nattetid, gav kväljningskänslor och irriterande rethosta. Efter att ha sökt information runt problematiken drog Niklas slutsatsen att han drabbats av dysfagi, det vill säga sväljsvårigheter.

    – Det gurglade ständigt i halsen och sväljsvårigheterna intensifieras, berättar Niklas.

    Slutligen sökte han vård och genomgick en gastroskopi, men inga avvikelser syntes. 

    – Det var frustrerande! Periodvis kunde jag inte ens somna på kvällen eftersom det kändes som om rester låg kvar i matstrupen och rann upp i halsen. 

    Gångerna när Niklas drabbades av olustiga och panikartade kvävningskänslor vid insomningstillfället blev allt fler. 

    I brist på lösning började Niklas självmedicinera med olika magpreparat vilket gav lindring för stunden. Han höjde sängänden, vilket gav förbättring och förhindrade maten att rinna upp. Besvären var ändå så pass påfrestande att Niklas kände sig begränsad i vardagen.

    – Det var när jag satt och läste en artikel på nätet som annonsen om munskärmen poppade upp. Normalt sett brukar jag aldrig klicka på sådan reklam, men här var det något som väckte mitt intresse.

    – Jag köper sällan nya produkter som säljs över nätet, men informationen på företagets hemsida lät seriös och att fanns lång forskning bakom produkten kändes tryggt.

    Inledningsvis tyckte Niklas att munskärmen var lite dyr, men kände att den skulle vara värd varenda krona om den skulle hjälpa. Trots företagets seriösa intryck valde han att maila en beskrivning av sina besvär.

    – Samma eftermiddag blev jag uppringd och de ägnade 45 minuter åt mig och mina frågor. Deras engagemang samt redogörelse för hur just jag skulle kunna bli hjälpt kändes trovärdig. Avgörande för beställningen blev informationen om att den var godkänd av läkemedelsverket.

    Två dagar senare började Niklas Gerholm träna med munskärmen och även om han inte följt den rekommenderade träningsdosen på tre töjningar, tre gånger dagligen och ännu befinner sig i mitten av behandlingen, har han märkt en dramatisk förbättring. 

    – Jag har inte vaknat upp en enda gång på grund av att mat rinner upp i halsen. Kväljningskänslan är som bortblåst och den ständiga klump- och slemkänslan i halsen har minskat. Jag har överlag betydligt lättare att svälja. Min skepsis är som bortblåst. I ärlighetens namn är det här den lättaste träningen jag varit med om. Mindre än 3 minuter per dag, det klarar alla.

     

     

     

    ”Mina problem började rätt dramatiskt för cirka tio år sedan när jag var ute och åt med några vänner. Plötsligt satte jag i halsen. En fruktansvärd upplevelse där jag tacknämligt nog fick hjälp av någon som kunde Heimlichmanövern. Jag hade väl haft lite känningar innan också, men inte funderat så mycket på det. Denna händelse var emellertid så pass chockartad att jag förstod att något var fel. Problemen ökade därefter, speciellt när jag åt viss mat såsom mjukt bröd eller spagetti.

    Via en gastroskopi konstaterades ett begynnande diafragmabråck. Jag fick Losec utskrivet, men det lindrar ju bara symptomen. Problematiken med att inte kunna äta obehindrat kvarstod ju, och skapade en social oro i måltidssituationer. Ibland krampade muskulaturen så jag fick alltid tugga väldigt långsamt.

    Det fanns stunder då jag trodde att jag inbillade mig. Men när personalen på Ersta sjukhus skulle göra magnetröntgen och förnyad gastroskopi och inte ens fick ner slangen, förstod jag att det var på allvar. Det var en lättnad i sig! Med hjälp av en barnslang konstaterades nu ett fullt utvecklat diafragmabråck och jag fick nya tabletter. I bakhuvudet fanns tankarna på att det här nog kunde bli min död en dag.

    Så fick jag syn på en annons om munskärmen IQoro sommaren 2014, och tyckte det lät intressant. Jag har alltid varit öppen för nya idéer, och att kunna påverka något själv genom träning lät i linje med min egen livsfilosofi. Inledningsvis tränade jag parallellt med IQoro samtidigt som jag fortsatte medicinera, men efter en månad slutade jag med tabletterna. Förbättringen kom efter bara några veckor och var påtaglig. Att plötsligt kunna äta och svälja igen var en otrolig lättnad. 

    Efter några månader gjorde jag ett för tidigt träningsuppehåll och en del av symptomen smög sig åter, så nu har återgått till en underhållsträning av två pass per dag vilket fungera jättebra. För mig, som lever ett aktivt liv med många resor och åtskilliga människomöten, har IQoro betytt enormt för livskvalitén. Jag är visserligen inte återställd ännu men upplever en 70 % förbättring och den sociala oron som jag kände inför måltidssituationer har minskat drastiskt.

    Träningen med IQoro är både tidseffektiv och enkel att ta till sig. Jag har rekommenderat den till många vänner och kommer fortsätta att göra så.” 

    Camilla Carlberg, 73 år, Solna, frilansande småbarnspedagog.

     

     

     

    Maja Wennerlund, 65 år, pianopedagog, Örebro (mekaniska problem)

    ”Hela mitt vuxna liv har jag haft problem med magkatarr, halsbränna och stor salivavsöndring. Jag har även lidit av en intensivt, huggande smärta under revbenen. Nattetid har det varit värst. Ibland har smärtan varit så olidlig att jag trott det rört sig om en hjärtinfarkt. 

    Vid en gastroskopi för tjugo år sedan konstaterades det att jag hade ärrbildningar som tydde på tidigare magsår. Men med tidens gång har jag även insett att jag med stor sannolikhet också har ett diafragmabråck, något som inte alltid syns vid en vanlig gastroskopi. Jag har alltid varit levnadsglad och tyckt om att röra på mig, men detta har begränsat mitt liv.

    Av slump ramlar jag så över MYoroface annons om munskärmen IQoro. Jag minns att jag tänkte: Kan verkligen någonting så enkelt hjälpa mig? Men jag hade ju inget att förlora så jag ringde in till MYoroface, och inom loppet av fyra dagar hade jag produkten i min hand. Träningen skötte jag minutiöst, helt enligt medföljande manualen. Det kändes som trolleri, efter bara någon vecka hade något hänt och jag slutade med Losec som jag ätit till och från i decennier. 

    Jag vågade inte berätta för någon, så osannolikt var det hela. Men slutligen kunde jag inte hålla mig utan min mamma - som lider av samma problem – fick också höra om IQoro och köpte en egen.

    Jag tränade kontinuerligt med IQoro i tre månader och har bara haft ont en enda gång sedan dess. Mina problem är som bortblåsta och jag är mycket piggare och mer rörlig än förut. Den allra största vinsten är att jag inte lever med samma rädsla längre över vad jag kan äta eller inte äta, men självklart tänker jag mig fortfarande för. Jag har inte släppt IQoron utan tränar med den ibland då den i ärlighetens namn blivit lite av en nallebjörn för mig.

    Det är fantastiskt med ett hjälpmedel som är utan biverkningar. Till andra med samma problematik kan jag bara säga: Pröva IQoro, den gör verkligen skillnad.”

     

     

    Vår dotter fick lida i onödan

    ”Så här i efterhand inser jag att Klara nog haft sväljsvårigheter under väldigt lång tid. Hon har ofta klagat på en klumpkänsla i halsen som om något skulle sitta fast. Inledningsvis tänkte vi inte så mycket på det, utan konstaterade mest att hon behövde längre tid på sig att äta än andra. När problemen dock inte gav med sig i takt med ålder utan förvärrades, blev det uppenbart att något var fel. Klara började må alltmer illa, blev förstoppad samt fick värk i ena sidan under revbenet.

    2012, efter oräkneliga turer inom sjukvården fick hon diagnosen glutenintolerans, celiaki. Det blev en lättnad. Vi fick äntligen något att förhålla oss till. Fast verkligheten blev en annan. Trots att Klara åt glutenfritt fortsatte problemen. Det var enormt frustrerande. Vården gav oss ingen respons utan Klara fick en slaskdiagnos som inte betydde någonting alls. När problemen även gick ut över hennes stora passion skidåkningen, hennes frizon, blev det jobbigt för oss att stå bredvid och se hennes lidande.

    Eftersom jag arbetar inom medicinteknik och har forskat är jag van att leta information, så ofta har jag legat sömnlös och letat fakta på nätet. Jag visste att något var fel, frågan var bara vad. Men så dök minnet av mötet med forskaren Mary Hägg några år tidigare, upp i bakhuvudet. Vi möttes via jobbet och jag minns att Mary berättade om hur hon forskade runt sväljsvårigheter, så jag tog kontakt med henne. Av min beskrivning att döma ansåg Mary Hägg – med förbehåll för att hon aldrig träffat Klara – att Klara led av mekaniska sväljsvårigheter. Efter samtalet tjatade jag till mig en sväljröntgen på sjukhuset, vilket mycket riktigt påvisade att Klara hade fördröja sväljreflexer. Vi beställde en IQoro® per omgående.

    Inledningsvis var Klara skeptisk och tränade bara sporadiskt, men när hon ändå började märka små resultat satte hon igång och tränade fullt ut. Numera, ett drygt halvår senare, har värken i mellangärdet minskat betydligt och sväljningen går lättare. Därtill är Klaras högljudda snarkningar borta, vilket är en lättnad för en ung tjej som ofta sover borta med andra ungdomar på olika skidläger.

    Vår dotter har precis börjat på skidgymnasiet i Lycksele och gör det hon älskar allra mest. Hon är överlag betydligt gladare och mer harmonisk. Själva rädslan över att sätta i halsen kommer hon nog att få dras med en tid innan den bleknar. 

    Trots att vården – efter många turer - konstaterat att Klara har en fördröjning av sväljreflexen, har hon inte erbjudits någon hjälp för sina svårigheter, och trots att vården kan se att hon numera är väsentligt förbättrad efter träning med IQoro®, ifrågasätter man IQoros® effekt. Det är upprörande, tycker jag.

    Så, om jag som mamma kan hjälpa någon annan familj i samma situation vill jag göra det. Det är många som lider i onödan. Tack vare mitt yrke vet jag hur viktigt det är att komma till rätta med problem likt dessa. Hade vi inte hittat den här forskningsbaserade behandlingen av egen kraft, hade Klara inte varit där hon är idag.”

    Mamma Pernilla Abrahamsson, Umeå
     

    Nu kan jag koncentrera mig på skidåkningen

    ”Jag har alltid ätit och haft svårt att svälja större bitar. När jag var yngre tänkte jag inte så mycket på det, men antar att mina föräldrar gjorde det. Det var senare när jag kände ett ständigt sug i magen, värk under revbenen och mer sväljsvårigheter som det blev jobbigt. Problemen tog mycket ork och jag blev tyst och var nog inte så glad. 

    Vi var till många läkare, men det har varit bortkastat tycker jag. Läkarna förstår inte och ibland har jag fått höra att det är stressrelaterat. Det verkar vara så lätt att skylla på annat som problem i skolan, problem hemma eller att man tränar för mycket, när läkarna inte hittar orsaken till problemen. Visst har det funnits stunder när jag också tänkt att det sitter i huvudet, men jag har haft väldigt bra stöd i min familj.

     

    När min mamma köpte en IQoro® var jag skeptisk. Hur skulle en sådan grej kunna hjälpa? Ingen hade någonsin berättat om den. Fast när jag började känna att det blev lättare att svälja, har jag tränat som man ska, 3 gånger före måltid 3 gånger per dag. 

    Nu är magontet nästan borta, klumpkänslan är mindre och jag snarkar tydligen inte alls längre. Smärtan i sidan är helt borta. Allt är så mycket lättare. Jag orkar mer och är gladare. Nu kan jag koncentrera mig på skidåkningen. 

    Jag trivs bra här på skidgymnasiet i Lycksele och drömmer om att bli stor inom skidåkningen en dag.”

    Klara Abrahamsson, 16 år, Lycksele

     

     

    Ulla fick hjälp med både snarkning och sväljproblematik

    Efter en något krokig väg fylld med diverse sjukdomsproblematik, njuter Ulla Ek från Ljusdal av sin återvunna livskvalitet igen. Bakom detta står bland annat munskärmen IQoro.

    Förutom ett medfött problem på urinledarna som gjort livet tämligen komplicerat, har Ulla även dragits med ett mellangärdesbråck (hiatus hernia).

    Bråcket har medfört en ständig klumpkänsla i halsen och sväljsvårigheter som gjort att hon satt i halsen otaliga gånger. Som för att spä på bilden ytterligare har Ulla även snarkat likt en skogshuggare, åtminstone om vi får tro hennes sambo.

    – Eftersom jag hårdsnarkar så har det inte alltid varit enkelt för honom att sova bredvid, säger Ulla Ek som för tillfället kopplar av vid det idylliska sommarstället vid sjön Gryttjen mellan Ljusdal och Hudiksvall. 

    Ulla berättar att hennes dotter, som är allmänläkare, först föreslog att hon skulle sova med en ryggsäck med boll i när hon gick och la sig. Knepet skulle förhindra Ulla från att hamna i ryggläge.

    – Men min man berättade att det inte skulle hjälpa eftersom jag snarkade lika mycket oavsett om jag låg på rygg eller på sidan.

    Sedan dryga året tillbaka är dock Ullas sväljsvårigheter och ständiga klumpkänsla i halsen borta. Även snarkningarna har minskat avsevärt. Hemligheten är munskärmen IQoro som Ulla tränat flitigt med enligt ett särskilt träningsprogram. 

    – Det har faktiskt varit lite av en hemlighet! Bara min man har vetat om att jag tränat med den. Det har i ärlighetens namn känts lite löjligt att tro att - en tillsynes så enkel sak som en munskärm i plast - skulle ha effekt på både mitt mellangärdesbråck likväl som på mina snarkningar.

    Liksom flera andra kunder som använder IQoro, var det en annons i en dagstidning som väckte Ullas intresse.

    – Jag är ganska öppen för nya saker och tänkte att om jag åtminstone fick hjälp med en del av mina krämpor så skulle det vara värt mycket. En sådan här produkt kunde ju knappast förvärra mina besvär så jag beställde en genast.

    Tämligen omgående började Ulla märka resultat. Det gick inte många veckor innan klumpkänslan i halsen successivt avtog liksom sväljsvårigheterna, för att sedan försvinna helt. Även snarkningarna och sömnapnén avtog.

    – Enligt min man snarkar jag minimalt numera och andningsuppehållen som tidigare skrämde honom är borta.

    Att lyckas behandla bort två problem efter så många år är guld värt för Ulla.

    – Jag har fortfarande krångel med mina urinledare, men efter ett antal operationer ser jag positivt på framtiden även gällande detta problem.

    Allt sammantaget gör att Ulla Ek känner sig mer utvilad, orkar motionera och är betydligt gladare numera.

    – Förut har jag inte kunnat böja mig ner direkt efter en måltid utan att maten rinner upp i svalget. Nu kan jag påta runt i trädgården efter vilken måltid som helst utan problem, säger Ulla och tillägger stolt att hon som bonus på kuppen också blivit av med ”hamsterpåsarna” under hakan.

    Malins sväljsvårigheter blev en plåga

    Malin Wallin 25 år från Sundbyberg har alltid varit smal men aldrig haft några problem med att äta. Till sista året på gymnasiet vill säga, då hon utan förvarning började plågas av en ständig klumpkänsla i halsen och sväljsvårigheter. Det skulle ta flera år innan hon blev hjälpt av en ny behandlingsmetod i form av munhanteln IQoro®.

    Det är en rätt försynt tjej som möter upp till intervju för att berätta om de tuffa åren med sväljsvårigheter, svårigheter som medfört ångest, oro och social isolering vid åtskilliga måltidssituationer. 

    – Under många år har det varit en pina att äta i sällskap med andra. Jag burit runt på en ständig rädsla över att sätta i halsen och undvikit måltider i sällskap med andra, säger Malin Wallin som till vardags arbetar som barnskötare.

     

    Semesterresan förstördes

    Hon berättar att problemen började någonstans i inledningen av 2010 då hon gick sista året på gymnasiet. Situationen förvärrades för varje dag som gick. Speciellt påtagligt blev det när hon och bästa kompisen åkte på en efterlängtad studentresa till Malta, som belöning efter tre år av pluggande. Belöningen uteblev, resan förvandlades till en katastrof.

    – Problemen bröt ut med full kraft. När jag skulle äta fick jag inte ner tuggorna. Det enda jag levde på under en veckas tid var på bananer och tomatsoppa.

    Malin ringde hem och grät och föräldrarna oroades förstås. Varken hon själv eller de hade ju hört talas om folk som inte kunde äta. Ofrånkomligen snuddade omgivningens tankar vid ätstörningar, men Malin älskade mat och ville verkligen äta, men kunde inte.

    – Det blev en lång vecka på Malta. Det blev inte lätt för min kompis heller, vilket jag kan förstå. Hur skulle hon kunna förstå något som jag inte ens förstod själv? minns Malin 

    Det gick så långt att Malin mörkade och låtsades ha kul när de båda var ute och festade.

    Resan blev inget roligt minne att blicka tillbaka på. Väl hemkommen började ett kringflackande mellan olika sjukvårdsinstanser. Den redan smala Malin rasade från 54 kg till 47 kilo till en längd av 170 centimeter, men ingen kunde hjälpa henne.

     

    Socialt hämmad

    – Jag blev socialt handikappad. Vågade jag mig ut på restaurant såg jag till att hitta ett bord som låg undanskymt. Det kändes som om alla stirrade på mig, en vanlig måltid kunde ta nästan två timmar, berättar hon.

    Att sortera tankarna blev inte lätt. Malin kände att problemen var fysiska, men när hon inte fann någon lösning tänkte hon att det kanske satt i huvudet. Hon sökte kurator och började gå i KBT-behandling. 

    – Det hjälpte lite grann att få prata om svårigheterna, samtidigt kändes det flummigt. För även om jag tvivlade på mig själv, var det ändå påtagligt att problemet faktiskt satt i svalget.

    Tidigare samma år – mitt i alla svårigheter – träffade hon kärleken Pontus.

    – Konstigt att han intresserade sig för mig då. Han fick ju verkligen inte se mitt bästa jag, säger Malin och skrattar en smula.

    Men pojkvännen – som pluggar till sjukgymnast – blev en riktig stötesten. Det var också han som fann lösningen.

    – Han såg hur jobbigt jag hade det och trodde på mig.

    Den öppensinnade Pontus började googla runt på nätet. Enligt honom kunde Malin inte vara ensam om problemen, och så rätt han hade. Av en slump, när han var inne och läste på en sportsida, fladdrade en annons till, en annons om en ny behandlingsmetod mot sväljsvårigheter. Metoden lät för honom både logisk och trovärdig. Pontus slog till och köpte munhanteln IQoro® till sin flickvän.

    – Redan efter ett par veckor märkte jag att något började hända och efter ganska kort tid lyckades jag halvera tiden för mina måltider till 45 minuter, berättar Malin.

     

    Drömmer om yoga och sång

    Träningen med IQoro® har betytt mycket för Malin.

    – Jag har fortfarande en bit kvar, men numera har jag har ett konkret verktyg att arbeta med. Det sitter inte i huvudet som folk trott, utan jag har fått höra att det troligtvis kan bero på ett mellangärdesbråck.

    Idag har Malin gått upp i vikt igen och kan idag äta en normal portion även om det fortfarande tar längre tid än för andra. I takt med att krafterna börjat återkomma drömmer hon om att komma igång med passträning och yoga.

    – Jag har inte haft ork till det förut, men nu vill jag börja. Sedan skulle jag vilja sjunga mer, hittills har det bara blivit hemma, säger Malin Wallin som kommer fortsätta att träna med sin munhantel.

     

     

     

    Förstående logoped skrev ut IQoro® åt 87-åriga Dagmar

    För drygt fem år sedan gjorde Dagmar Gustafsson en ballongvidgning av matstrupen på grund av sväljsvårigheter. Två år senare återkom problemen, men de egna krämporna sköts åt sidan i skuggan av dygnetruntvården av den alzheimersjuke maken. Först långt senare fick Dagmar hjälp av en logoped som skrev ut en IQoro®.

    De första sväljsvårigheterna kom smygande redan för tio år sedan, men det var inte för svalget som Dagmar sökte vård första gången. 

    – Nej, jag hade problem med magen. Den var uppblåst som en ballong. Via gastroskopi konstaterades det att jag hade ett mellangärdesbråck, berättar Dagmar som precis kommit in från trädgården.
     

    Cancerdiagnos och sorg

    Att bråcket kunde vara orsaken till problemen i svalget var det ingen som pusslade ihop. Men när svårigheterna intensifierades och maten blev hängande halvvägs i strupen genomfördes en utvidgning av matstrupen vilket gjorde att problemen avtog för en tid.

    – I samma veva upptäckte läkarna att jag hade cancer i tjocktarmen och måste opereras. Ingreppet gick bra och idag är jag friskförklarad, berättar Dagmar.

    I samband med hustruns operation och konvalescens tvingades den sjuke maken flyttas till ett vårdboende. Där tillbringade Dagmar tiden tillsammans med honom fram till hans död förra året. 

    Vårdsituationen och omsorgen av maken gjorde att Dagmar inte hade tid att tänka på sväljproblemen som sakta smugit sig åter. De var inte heller prioriterade i spåren efter livskamratens död då månader av sorgearbete och återhämtning följde. 

    – Fast ju mer jag återhämtade mig, desto mer påtaglig blev mina problem. Av rädsla för att mat och dryck skulle fastna i halsen avstod jag ofta från att äta i sällskap från andra, vilket gjorde mig socialt isolerad.
     

    Seriös och proffsig logoped

    På vårdcentralen fick Dagmar ingen hjälp och efter många turer hit och dit härsknade Dagmar till och krävde remiss till halsläkare och logoped. Sonhustrun hade nämligen hittat en tidningsartikel om en kvinna med likartad problematik. Den kvinnan hade blivit hjälpt av en ny behandlingsmetod i form av en munhantel.

    En tid senare fick Dagmar sin kallelse till Öron-Näsa och Halsmottagningen på Kullbergska sjukhuset, Katrineholm där hon fick träffa både en läkare och logoped.

    – Jag visade upp artikeln och kände genast att de lyssnade. Vanligtvis brukar man ju få slåss för sin sak, men här var det seriöst och proffsigt hela vägen. Det verkade som de redan kände till metoden för logopeden sa, att hon visst kunde skriva ut en IQoro® till mig, fortsätter Dagmar.
     

    Behöver inte smussla längre

    Efter att ha lusläst manualen satte Dagmar igång och gjorde de medföljande sväljtesterna, vilka bara bekräftade hennes problem. Efter bara ofattbara tre dagars träning kände hon att något förändrats.

    – Svårt att beskriva, men annorlunda, lenare på något vis. Fjorton dagar senare kunde jag svälja det mesta. Det var en stor lättnad som sporrade till fortsatt träning.

    Hittills har Dagmar tränat i några månader och gjort om sväljtesterna var tredje vecka för att ha koll på sin utveckling. Förutom en kontinuerligt förbättrad sväljförmåga känner Dagmar av en ökad muskelstyrka i både ansikte och mun. 

    Livet har vänt på alla områden och livskraften har kommit henne åter. Smusslande med mat och dryck är ett minne blott och Dagmar umgås gärna med folk när tillfälle ges.

    – Jag är väl knasig, men jag tycker det är roligt att vakna upp på morgonen och hitta en ny dag, avslutar 87-åriga Dagmar Gustafsson och passar på att ge en eloge till logopeden Siv Lithander på Kullbergska sjukhuset som lät henne prova IQoro®.

     

     

     

    Min sambo trodde jag inbillade mig

    Magnus Hägg har alltid varit lite hypokondrisk, så när han började sätta i halsen och få sväljsvårigheter började tankarna kretsa kring cancer. Föga anade han att lösningen på problemen skulle bli en munhantel i plast.

    Det var i början av 2013 som fastighetsmäklaren Magnus Hägg började få svårt att svälja. Värst var rött kött, rucolasallad och parmaskinka. 

    – Jag trodde att rucola och parmaskinka skulle bli min död, berättar Magnus.

    Den sociala biten kom i kläm. Magnus bävade för sammanhang där mat ingick.

    Livet förvandlades till en stressfull cirkel och hemma var det inte heller komplikationsfritt. 

    – Sambon blev ganska less när jag googlade runt på jakt efter en diagnos och hamnade på sidor om cancer. Hon trodde jag var hypokondrisk som vanligt. 

    Sambons - till en början oförstående råd – blev, ”prata mindre och tugga mer.”  

    Men situationen eskalerade. Magnus kom hem vrålhungrig efter att knappt ha ätit något under dagen. Efter en middag med sin bror och mor kom vändpunkten.

    – Min mamma insisterade på att jag måste söka hjälp.

    Hjälpen fanns närmare än Magnus trodde. Släktingen Mary Hägg, specialiserad inom orofacial medicin, i Hudiksvall, hade lösningen.

    – Hon konstaterade att jag hade ett mellangärdesbråck och att jag behövde träna upp min inre muskulatur med hjälp av en munhantel. 

    Träningen gav resultat efter bara några veckor. 

    – Nu var jag ingen mönsterelev direkt även om jag till en början tränade enligt instruktionerna. 

    Därför är inte Magnus sväljproblematik helt borta.

    – Men så mycket bättre. Numera underhållstränar jag när jag känner symptom. 

    Han har varit öppen gällande sina sväljsvårigheter, vilket fått folk i omgivningen att berätta att de känner igen sig, eller har någon anhörig som är drabbad.

    – Men det finns bra hjälp att få, säger Magnus som numera njuter av både rucolasallad och parmaskinka. 

     

     

     

     

    Sväljsvårigheter – vanligt men osynligt

    En kvinna som, under flera år led av ständig klumpkänsla, sura uppstötningar, samt svårighet att svälja fasta konsistenser är Malin Hylander från Ljusdal. En dag blev situationen akut, när maten Malin försökte svälja ned fastnade. Besöket på akutmottagningen slutade med ett recept på slemlösande medicin, vilket hade noll effekt. Idag är Malin symtomfri tack vare behandlingsmetoden IQoro.

    Malin Hylander från Ljusdal har så länge hon kan minnas lidit av halsbränna och sura uppstötningar. 

    – Sedan har jag alltid haft svårt att svälja tabletter, säger hon.

    I en ålder av 28 år började problemen successivt förvärras till att bli riktigt akuta. Förutom en ständig klumpkänsla i halsen samt bubblig saliv, tog det tvärstopp en kväll när Malin skulle svälja.

    – Jag fick panik. Maten fastnade och jag tvingades uppsöka akuten.

    Väl på sjukhuset lyste läkaren henne i halsen och sa att hon visserligen var slemmig, men i övrigt såg han inget konstigt. Läkaren skrev ut slemlösande hostmedicin.

    – Man vill ju tro på sjukvården, så jag började ta medicinen.
     

    Kände sig kränkt

    Det slutade med att Malin åter fick uppsöka akuten ett par veckor senare. Därifrån blev hon remitterad till flera specialistläkare som genomförde en rad olika undersökningar, men ingen kunde ge någon förklaring till vad hon led av. 

    – Värsta kommentaren fick jag när en läkare gick ner i näsan på mig med en slang. Han menade fränt att jag borde förstå, att man inte kunde behandla mig för något de inte såg, berättar Malin.

    De generella råden blev helt sonika att Malin skulle ligga högt med huvudet när hon skulle sova, tänka på vad hon stoppade i sig och inte stressa upp sig i onödan.

    – Ingen tog mig på allvar och jag började nästan tro att jag inbillade mig, berättar Malin och tar upp sonen Ludvig 11 månader. 

    Efter många turer fick hon så en remiss till Mary Hägg, specialiserad inom orofacial medicin samt områdesansvarig på Tal- och Svälj Center på Hudiksvalls sjukhus. Det blev vändpunkten.

    – För första gången kände jag mig lyssnad på. Personalen förstod vad mina problem bestod i och kunde ge mig en vettig förklaring till orsaken. Framförallt hade de en behandlingsmetod att erbjuda. Det var en otrolig känsla. 

    Efter en detaljerad undersökning, konstaterades det att Malin led av ett mellangärdesbråck och att det var orsaken till hennes mekaniska sväljsvårigheter. 

    – Jag fick med mig en munhantel i plast som jag skulle träna med 3 x10 sekunder före måltid, 3 gånger dagligen.
     

    Klumpkänslan i halsen borta

    Redan efter tre månader märkte Malin av en succesiv förbättring, för att efter ytterligare tre månader vara helt symptomfri. 

    – Klumpkänslan, de sura uppstötningarna samt den bubbliga saliven försvann, och jag kunde äta fasta konsistenser igen. Jag hade heller inga svårigheter med att svälja en huvudvärkstablett om jag behövde. Den största vinsten var nog att slippa bära runt på den inneboende rädslan över att något skulle fasta i svalget. Det var enorm lättnad.

    För knappt ett år sedan blev Malin mamma till sonen Ludvig. Graviditeten gick bra, förutom att hon började känna av halsbrännan igen, vilket överlag är ganska vanligt vid en graviditet.

    – Då tog jag fram munhanteln igen och det hjälpte ganska omgående. Jag känner mig verkligen nöjd och tacksam över att jag stötte på den här behandlingsmetoden med IQoro. Tänk vilka resurser som skulle ha sparats in om jag fått rätt remiss direkt?

    Den enda orosmomentet på himlen är att sonen Ludvig också har en del sväljsvårigheter.

    – Jag hör hur han kämpar med tuggorna. Välling och gröt går bra, men det är värre med fasta konsistenser.

    Enligt forskaren Mary Hägg är det dock inte ovanligt att barn kan ha en fördröjd mognad av ”ätkanalen”, något som brukar kunna rätta till sig vid dryga ettårsålder.

    – Om problemen kvarstår vet vi vart vi kan vända oss om Ludvig inte blir bra, säger Malin som precis lämnat över stafettpinnen till pappa Niclas som nu går på sin föräldraledighet.

     

     

    ”Min livssituation har förbättrats mycket, tack vare träningen med IQoro. Nu kan jag sitta i sällskap med andra och äta utan att oroas över att sätta i halsen, uppleva stoppet, att det fastnar och att jag kanske måste lämna bordet. IQoro är dessutom lätt att ha med sig i fickan eller väskan. Fördelen med behandlingen är att den kan göras där jag befinner mig för stunden och inte tar lång tid att utföra. Viktigt för mig är också att träningen inte haft några negativa bieffekter."

    Ulla Harrysson, Edsbyn, mekaniska problem i matstrupen.

     

    Produkter
        

      Drift & produktion:  Wikinggruppen